standing on the same spot

april 11, 2009

jag tror det är det melankoliska i shout out louds impossible som får mig att återse de mörka tankarna om döden, morsan och livet efter kaktusen. det är inte de mest ljusa tankar och jag är redan en förhållandevis dyster själ – tänk dig då konsekvenserna av en morsa på psyk – tankar om ärtan kommer på mig!

jag slås av tankar om genetisk dysfunktionalitet, snälla! vore det inte fint om ärtan kunde slippa hälften av mina gener? näsan kan den allt behålla, min oftast underbara metabolism likaså, men den skadade själen får gärna stanna hos mig. 

I don’t want to feel like I don’t have a future.
I don’t want to feel like it’s an end of a summer.
Let’s not fall back to sleep like we used to.
I don’t want to wake up knowing I don’t have a future.

samtidigt funderar jag, på vem jag vore utan denna melankoliska reflektion. det kanske inte hade funnits en liten ärta i emmas mage om det inte vore för år av dystra nätter (dessa nätter!) och funnen omöjlig kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: